Nordmarkstraver’n

En strålande vacker 1:a septemberlördag med sol och värme! En perfekt dag att testa formen på efter feber och virus tidigare i veckan. Tanken på ett startnummer föddes i onsdags kväll efter ett långpass på löpbandet följt av en timmes styrka och balans med min PT, Stefan. Och vem träffade jag imorse när jag skulle hämta ut nummerlappen om inte Stefan själv? Underbart med löpsällskap. Här nedan ser ni en karta och höjdprofil över loppet.
Nordmarkstraver’n är ett terränglopp i Oslos Nordmarka där man antingen kan satsa all-in på 30 km skogslöpning eller lite mer försiktigt ge sig på 15 km. Valde att vara lite försiktig, eller vad trodde ni?
Starten gick vid Skar och klättrade upp längs en grusväg hela vägen till sjön Øyungen där vi dök in i skogen på en mjuk men blöt och lerig skogsstig. Regnet har piskat ned i Oslo ett flertal dagar under den gångna veckan vilket resulterat i underhållande leriga stigar. Fick en fin lerstrumpa upp till knävecket på högerbenet efter att ha missbedömt djupet på en pöl. Efter några kilometers balanserande på våta stenar och hala rötter och sicksackande mellan björkar kom vi ut till första vätskekontrollen. Slog följe med Stefan som varit lätt att följa genom skogen med sin neongula tröja och började springa nedåt genom skogen. Eller springa och springa. Det kändes nästan som en flyglektion. Efter en väldigt trång och tjock början på loppet blev det glesare mellan löparna och framförallt fasligt kul i nedförsbackarna. En stackare flög genom luften rakt framför fötterna på oss och landade tugnt mellan de vassa stenarna i rullstensbacken. Ouch. Med fem kilometer kvar började tempot suga i benen, men nu var det bred grusväg och nedåt! Då kan man inte sakta ned. Tror vi psykade många stackars medlöpare när vi sprang förbi dem med vår högljudda konversation genom skogen. Vid Svartkulpsdammen kom vi ikapp en 10-åring som kämpade hårt och pushade honom sedan till en ordentlig spurt sista två kilometrarna. Sognsvann passerades i 4.45-, och sista kilometern avverkades i 4.30-tempo! Vi lyckades faktiskt till slut med en en negativ split där andra halvan var snabbare än första! Inte illa efter 15 km i terräng för en lite halvsliten löpare. Och här är resultatlistan.
Grattis tuffing!!! det var värt den snygga tröjan!!!! och en så bra reportage !!!det vankas säkert en och annan bubbla i glaset imorgon!!!!kram mamma
Grattis, du er best som alltid:-) Puss fra fotografen
Grattis! Vann du eller tioåringen?
Vi korsade mållinjen alla tre samtidigt. Kunde inte låta honom vinna HELT, ju… :)