Oct 7
Varje löparklubb med självkänsla behöver enhetliga träningskläder. Inför NYCM i november har vi beställt varma luvtröjor från Craft med vår fina logga på bröstet. De är mjuka, mysiga och har löparnas namn tryckta på ryggen. Så folk vet vem som precis sprungit förbi dem i spåret.
Pappa modellen
Det är dags för veckans långpass. Är det inte något som behöver ordnas hemma innan jag ger mig ut? Borde jag inte lappa hålen i strumporna? Jag kanske borde damma bakom stereon? Och Herre min skapare, böckerna i bokhyllan står ju asymmetriskt! Aldrig är det så mycket som måste ordnas som innan man skall ge sig ut på långpass. Starten förhalas minut för minut och ofta ger jag mig ut en halvtimme, trekvart senare än jag tänkt. Read more
Till skillnad från träning i golf eller glosor där förbättringen oftast är kontinuerlig och tydlig tycker jag att man sällan ser förbättring när det kommer till löpning. Förbättringen infinner sig plötsligt och med ojämna och ofta långa intervall. Jag nästan överrumplas av att jag plötsligt kan springa snabbare och längre eller ibland hur trött jag blir efter bara några kilometer. De läsare som känner mig drar snabbt slutsatsen att det säkerligen beror på att jag är lat och tränar alldeles för lite. Read more
Vaknade upp till ett mysigt regnsmatter utanför sovrumsfönstret. Mysigt när man skall sitta och äta frukost i pyjamasen. Inte lika mysigt när man strax skall ut för att springa Oslos Bratteste, ett oerhört populärt backlopp i huvudstaden. Det slutade regna tidigt, men enligt prognosen skulle nederbörden dra igång igen vid lunch. Jag har skrivit om slalombacken Wyllerløypa tidigare, och idag var det alltså upp till bevis. Read more
Videon nedan illustrerar terrängen nere i canyonen. Vackert, smalt och högt…
Vad är det för fel på mig, tänker jag. Varför springer jag 108 km? Det är 35 grader i skuggan, lårmusklerna bränner vid varje steg och mina tunna löparskor gör att det känns som att springa barfota på småsten. Stigningen är nästintill vertikal. Takten har reducerats till sömngångarfart och vi har tillryggalagt 3 km på 2 timmar. Min normalt stratosfäriska optimism är borta. Jag kommer inte att klara det här, tänker jag. Jag måste låta Jakob springa vidare själv. Han har noterat mina stapplande steg och ordinerar paus. Jag kräks. Jag är helt slut och vi har sprungit 45 km. Det är 63 km kvar. Read more
T: 28h 17min Smärtan är påtaglig, men paradoxalt nog känns det bara skönt. Det gör ont i fötterna, anklarna, vaderna, låren, ja allt vad muskler heter. Vi har precis lämnat tillbaka vår GPS och fått våra hett efterlängtade blå tröjor. Finisher Verdon Canyon Challenge 2012 står det på bröstet. Känner mig för trött för att dra på smilbanden men överraskar mig själv i nästa stund med att skratta då jag noterar Jakob som stapplar bort mot en av de snygga fransyskorna som agerar massör en bit bort. Hans bredbenta gång ser lite förstoppningsrelaterad ut men sin vana trogen avfyrar han sitt bredaste leende mot den blonda tjejen. Med all rätt. Han kan nämligen numera titulera sig ultramarathonlöpare. Det kan jag också för den delen. Om vi nu skulle lyckas övertala någon att den snitthastighet vi hållit kan kallas löpning. 108 km med totalt 6700 meters stigning låter sig dock inte betvingas i ett vanligt marathontempo. Read more
Solen skiner alltid i Bergen. Fröken H som studerade i staden under sex år är inte helt enig. Hon påstår att det började regna samma eftermiddag hon flyttade dit och sen fortsatte hällregnet utan avbrott fram till morgonen hon flyttade därifrån. Men alla de gånger jag varit i Norges andra stad har den alltid visat sig från sin allra bästa sida. Nedan ser ni utsikten över fjällvidden från toppen av Ulrikken. Read more
Vilket underlag föredrar vi att springa på? Hård asfalt eller mjuk skogsstig? På en vid och kompakt landsväg som försvinner bort över horisonten eller på trottoaren längs skyltfönster och förbi anonyma bostadsområden? På en bred och bekväm grusväg där den största faran stavas barnvagnar och lösa hundar, eller på en slingrig trail där man får sicksacka mellan björkar och granar samtidigt som man försöker undvika att snava på hala rötter och vassa stenar? Read more
De nya Nimbusarna (de blåa ni minns) rundade av sina första 100 km under gårdagens dryga tremilapass. Efter en dryg vecka börjar de kännas insprungna, även om asfalten är lite ovan i både fotleder och knän. Långpasset efter jobbet igår löptes på aldrig tidigare sprungna vägar. Ville bara dela med mig av hur praktfullt det ser ut när solen går ned över Bogstadvannet.
Right now €603 
Jakob & Jakob 