Jakob & Jakob

Oct 20

Lisa är en stjärna

När vi nu ändå är inne på temat astronomi vill jag gärna fortsätta lite på ämnet. I dagarna har några av våra klarast lysande stjärnor tragiskt nog slocknat (Lance Armstrong) medan andra har fötts och nu strålar klarare och starkare för var dag som går. En stjärna ur den senare kategorin är Lisa Nordén, en 28-årig triathlet från Kristianstad i Sverige. Den här bloggen handlar inte bara om våra äventyr och vår träningar och strapatser för att nå våra mål, utan vi önskar också att presentera både människor, organisationer och events som inspirerar oss. Lisa är en sådan inspirationskälla. Read more

Oct 15

Fjärilar

Idag kom resepappren på posten. Och med dem lite fjärilsnervositet i magen, precis som vanligt. Orange startnummer 30845 och starttid kl 10.05, i startvåg 2 av 4. Whoop-whoop! Read more

Oct 13

2 Comments

Norsk stjärnhimmel

Tänkte jag skulle ge våra svenska läsare en kort liten introduktion till norska stjärnatleter. Varför? Jo, dels för att sprida lite kunskap om dem utanför Norge. Det duger liksom inte att gemene svensk (pappa!) inte vet vem Thor Hushovd är. Och dels eftersom de duggar tätt här i Oslo för tillfället. Aksel Lund Svindal, till exempel, satt vid ett middagssällskap nära vårt bord igår kväll när vi var ute på after work. Och imorse svepte Marit Bjørgen tätt förbi mig på sina rullskidor under mitt sista långpass i Sørkedalen. Read more

Oct 9

Historiska intervall

Oslo är fullt av små pärlor och smultronställen som lokalbefolkningen ofta förbiser. Bislett Stadion är en sådan pärla. Det är en friidrottsarena mitt i centrala Oslo som öppnade redan 1922 och som sedan dess blivit en ikonisk arena för norska idrottare. Read more

Oct 7

Löparnas nya kläder

Varje löparklubb med självkänsla behöver enhetliga träningskläder. Inför NYCM i november har vi beställt varma luvtröjor från Craft med vår fina logga på bröstet. De är mjuka, mysiga och har löparnas namn tryckta på ryggen. Så folk vet vem som precis sprungit förbi dem i spåret.

Pappa modellen

Långpassets dilemma

Det är dags för veckans långpass. Är det inte något som behöver ordnas hemma innan jag ger mig ut? Borde jag inte lappa hålen i strumporna? Jag kanske borde damma bakom stereon? Och Herre min skapare, böckerna i bokhyllan står ju asymmetriskt! Aldrig är det så mycket som måste ordnas som innan man skall ge sig ut på långpass. Starten förhalas minut för minut och ofta ger jag mig ut en halvtimme, trekvart senare än jag tänkt. Read more

Oct 3

1 Comment

Warszawa är en löpare

Till skillnad från träning i golf eller glosor där förbättringen oftast är kontinuerlig och tydlig tycker jag att man sällan ser förbättring när det kommer till löpning. Förbättringen infinner sig plötsligt och med ojämna och ofta långa intervall. Jag nästan överrumplas av att jag plötsligt kan springa snabbare och längre eller ibland hur trött jag blir efter bara några kilometer. De läsare som känner mig drar snabbt slutsatsen att det säkerligen beror på att jag är lat och tränar alldeles för lite. Read more

Sep 30

2 Comments

Oslos brantaste slalombacke

Vaknade upp till ett mysigt regnsmatter utanför sovrumsfönstret. Mysigt när man skall sitta och äta frukost i pyjamasen. Inte lika mysigt när man strax skall ut för att springa Oslos Bratteste, ett oerhört populärt backlopp i huvudstaden. Det slutade regna tidigt, men enligt prognosen skulle nederbörden dra igång igen vid lunch. Jag har skrivit om slalombacken Wyllerløypa tidigare, och idag var det alltså upp till bevis. Read more

Sep 23

Bland klippor och drivved

Videon nedan illustrerar terrängen nere i canyonen. Vackert, smalt och högt…

Sep 23

Varför springer jag 108km?

Vad är det för fel på mig, tänker jag. Varför springer jag 108 km? Det är 35 grader i skuggan, lårmusklerna bränner vid varje steg och mina tunna löparskor gör att det känns som att springa barfota på småsten. Stigningen är nästintill vertikal. Takten har reducerats till sömngångarfart och vi har tillryggalagt 3 km på 2 timmar. Min normalt stratosfäriska optimism är borta. Jag kommer inte att klara det här, tänker jag. Jag måste låta Jakob springa vidare själv. Han har noterat mina stapplande steg och ordinerar paus. Jag kräks. Jag är helt slut och vi har sprungit 45 km. Det är 63 km kvar. Read more