Skip to content

Smärtan är påtaglig

T: 28h 17min Smärtan är påtaglig, men paradoxalt nog känns det bara skönt. Det gör ont i fötterna, anklarna, vaderna, låren, ja allt vad muskler heter. Vi har precis lämnat tillbaka vår GPS och fått våra hett efterlängtade blå tröjor. Finisher Verdon Canyon Challenge 2012 står det på bröstet. Känner mig för trött för att dra på smilbanden men överraskar mig själv i nästa stund med att skratta då jag noterar Jakob som stapplar bort mot en av de snygga fransyskorna som agerar massör en bit bort. Hans bredbenta gång ser lite förstoppningsrelaterad ut men sin vana trogen avfyrar han sitt bredaste leende mot den blonda tjejen. Med all rätt. Han kan nämligen numera titulera sig ultramarathonlöpare. Det kan jag också för den delen. Om vi nu skulle lyckas övertala någon att den snitthastighet vi hållit kan kallas löpning. 108 km med totalt 6700 meters stigning låter sig dock inte betvingas i ett vanligt marathontempo. Read more

Adjö till solen

Solen skiner alltid i Bergen. Fröken H som studerade i staden under sex år är inte helt enig. Hon påstår att det började regna samma eftermiddag hon flyttade dit och sen fortsatte hällregnet utan avbrott fram till morgonen hon flyttade därifrån. Men alla de gånger jag varit i Norges andra stad har den alltid visat sig från sin allra bästa sida. Nedan ser ni utsikten över fjällvidden från toppen av Ulrikken. Read more

Skogsstig vs asfaltsväg

Vilket underlag föredrar vi att springa på? Hård asfalt eller mjuk skogsstig? På en vid och kompakt landsväg som försvinner bort över horisonten eller på trottoaren längs skyltfönster och förbi anonyma bostadsområden? På en bred och bekväm grusväg där den största faran stavas barnvagnar och lösa hundar, eller på en slingrig trail där man får sicksacka mellan björkar och granar samtidigt som man försöker undvika att snava på hala rötter och vassa stenar? Read more

Redan 10 nötta mil

De nya Nimbusarna (de blåa ni minns) rundade av sina första 100 km under gårdagens dryga tremilapass. Efter en dryg vecka börjar de kännas insprungna, även om asfalten är lite ovan i både fotleder och knän. Långpasset efter jobbet igår löptes på aldrig tidigare sprungna vägar. Ville bara dela med mig av hur praktfullt det ser ut när solen går ned över Bogstadvannet.

Susa genom natten

Det är något alldeles speciellt med nattlöpning i städer. Jag upptäckte det när jag tog mina första, bokstavligt talat, stapplande löpsteg på Malta 2008. Det var inte så att jag tyckte det var speciellt kul att springa på natten. Av en outgrundlig anledning tyckte jag det var pinsamt att jag bara kunde springa 4 km åt gången och undvek därför dygnets ljusa timmar. Read more

Slalomträning i svart pist

Wyllerløypa är en svart slalombacke som under barmarkssäsongen förser många Oslobor (däribland många elitskidåkare och -cyklister) med backträning av yppersta klass. Jag har sprungit några träningspass i skogen tillsammans med en kompis, Bergsgeten, som fullkomligt älskar att träna i Wyllerløypa. Read more

ὕβρις, eller hybris på svenska

Hybris definieras elegant på Wikipedia: Hubris often indicates a loss of contact with reality and an overestimation of one’s own competence or capabilities.En ovanligt träffande beskrivning av helgens långpass. Read more

Nya skor!

Mina fötter är breda. Kanot- och flodpråmsbreda. Inte helt lätt att finna skor till, och ännu lite lurigare att hitta ett par sköna löparskor till. Mina första löparskor var ett par Reebok och jag minns fortfarande hur det kändes när jag drog på dem för första gången. Read more

Hemma igen

Uppe med tuppen idag, som sig bör när man är hemma hos mamma och pappa i Askim. Reveljen ljöd 05.30 och med sömntrötta ögon drogs shorts, pulsband och t-shirt på. Något försenad anländer Jakob i sin nyinköpta men inte desto mindre antika Honda och vi lufsar sega iväg mot cykelleden på andra sidan Säröleden. Det är en av mina favoritsträckor när jag är hemma i Göteborg. Read more

Nordmarkstraver’n

En strålande vacker 1:a septemberlördag med sol och värme! En perfekt dag att testa formen på efter feber och virus tidigare i veckan. Tanken på ett startnummer föddes i onsdags kväll efter ett långpass på löpbandet följt av en timmes styrka och balans med min PT, Stefan. Och vem träffade jag imorse när jag skulle hämta ut nummerlappen om inte Stefan själv? Underbart med löpsällskap. Read more